Med blandade känslor skall jag försöka knyta ihop tankar och känslor från årets Gästabudsboll (GB).
En stor sur smak av bitterhet dammar längre bak i i gommen, men även en frisk, söt smak av tillförsikt kan skönjas på tungan. För skall man helt kort sammanfatta arrangemanget för Biss del tycker jag följand ord beskriver allt. Organisation, hustomtar, domare, ungdomlig uppnosighet, marginaler och ödmjukt firande.
Organisation
I år provade turneringsledningen att fördela herrmatcherna på 3 dagar istället för 2. Gruppspel torsdag, fredag och slutspel lördag. I mitt betyg har jag nu inte räknat in ekonomiska aspekter på publik, hallhyra, spelarnas uttag av semester och kostnad för brandkårsutryckning utan endast tagit hänsyn till de positiva effekter upplägget hade på turneringen.
Humanare spelschema med lagom lång väntetid mellan matcherna. Inga sena nattmatcher, med stor skaderisk, då spelare och ledare är trötta och griniga.
En större plattform och läge för spelare som inte spelar att träffas, prata fotboll och studera varandras spelstil, taktik och trupper. Att det dessutom denna helg skrevs mer i lokalpressen om fotboll än någon annan sport tjänar alla lag i regionen på.
Den enda missen var ett välplanerat (?) brandlarm som ändå fick flera positiva bieffekter. Dels meddelar PEAB och brandkåren att utrymningen sköttes utomordentligt och att även lilla hallen, bowlinghallen och stora hallen tömdes enligt planen. Dessutom fick Syrianska Bois som olyckligt drabbats av punktering chansen att spela sin match. Frågan är ju om tävlingsledningen godkänt samma ursäkt om det hade handlat om de 30 minuter som matchen blivit försenad utan brandlarm istället för de 5 som nu var fallet?
Betyg: Väl godkänt
Hustomtar
Kan ju inte skriva en sammanfattning utan att ge stor eloge till dels våra egna ledare runt TFF och A-trupp. Ni ställer upp för killarna från minut 1 till det att sista tejpbiten är uppsopad och kastad i papperskorgen. (Något andra lag borde ta efter, då det tydligen var vissa omklädningsrum som var ordentligt utnyttjade).
Dessutom måste jag beundra de herrar och damer, ungdomsspelare och veteraner som tillsammans visar storleken och den hjärtliga känsla som finns i familjen Biss.
Allt detta skulle dock vara ett oorganiserat kaos utan ett par hustomtar som gör så mycket utan att synas. Givetvis kansliet (Bosse, Jan-Erik, Solveig), Karolin Ericson (ni vet hon speakern som sade vad alla tänkte, men är för svenska för att säga högt. En frisk fläkt i en dammig lokal), Pelle Tornberg, Mutti, Patrik Berglin och han Katrineholmaren på läktaren (skötte bollar som skulle in i spel igen) som inte missat en GB sen vi startade, men som jag alltid lyckas glömma namnet på.
Det finns ett helt gäng till liknande tomtar, men den jag vill framhålla mest av alla som kanske får minst rampljus är S-O Persson (bilden). Om ni nån gång funderar på hur det gick till när det ni såg var trasigt första gången ni gick förbi, helt plötsligt är lagat, förbättrat och dessutom målat fem minuter senare så är svaret S-O Persson. Tack för det enorma arbete ni gör!
Betyg: Mycket väl godkänt!
Domare
Jag vill påstå att domarkåren i år gjorde ett stabilare intryck än på länge. Tyckte mig känna en enighet mellan de svartklädda om hur detta skulle skötas och trots påtryckningar, skrik och skällsord hade de förståelse för den spontana reaktionen och förde (oftast) ett bra resonemang med ledare och spelare. Givetvis fanns undantag och solklara missar, men det gör vi spelare och ledare också. När vi är världens bästa på det vi gör kan vi kräva att domarna också är på den nivån.
Betyg: Väl godkänt
Ungdomlig uppnosighet
Måste här få höja ett av mina egna lag som jag tycker gjorde turneringens bästa insats, TFF. Ett lag som innan turneringen drabbades av skador, ej spelklara spelare och den redan unga truppen justerades med ännu yngre spelare från juniorleden.
En trupp som under förra året fick utstå en hel del slitningar och en trupp som inför turneringen på vissa hemsidor utmålades som chanslösa och pinsamma gjorde enligt mig en bravad.
Det var nog en och annan exbissare som satte hånskrattet i halsen och ångrade sin flykt när laget i slutspelet slog ut lag som Syrianska Bois och Runtuna A. Att de sedan stod upp och skrämde A-laget ordentligt i semin är väl värt den stående ovationen de fick efter matchen.
Vill också understryka att vi i ledarstaben valde att köra en storsamling innan matchen, gick genom styrkor, svagheter hos respektive lag och sedan uppmanades lagen till att göra upp det ute på plan under parollen "Må bästa lag vinna".
Att skriva ut alla namnen som är värda att nämnas tar för lång tid, men måste ändå nämna Fadi Kaid (blev det rätt?) som gick in i mål och spelade som i trans när Fredrik L blev tvungen att vila sin axel. Skönt med spelare som väntar på sin chans och tar den när den kommer.
Betyg: Mycket väl godkänt
Marginaler
Inför turneringen bad SN mig att tippa vinnare och flopp. Jag svarade att vi skulle vinna och VSK skulle floppa, med motiveringen att Biss och VSK på pappret är de bästa lagen och för att floppa måste man vara tippad att vinna och sedan misslyckas så då var valet rätt enkelt.
Marginalerna var denna gång på VSKs sida och det är bara att gratulera de gröna till turneringstiteln, bucklan och prischecken på 6000:- som säkert kommer väl till pass. I en förening finns det alltid hål eller fickor att fylla.
Marginaler ja, det kan tyckas att sista målet i herrturneringen såg billigt ut, men som alla vet är det segraren som skriver historien så här kommer två versioner av detsamma.
Version Biss: Efter att i varje match blivit tvungna att jaga mål efter att ständigt fått straffmål i baken hade vi utvecklat ett kontringsspel i att låta motståndaren komma upp i banan för att vinna boll och sedan ställa om snabbt för att kvittera. Ett enkelt och effektivt sätt att vinna matcher mot lag som har problem att äga boll. Nu mötte vi VSK i finalen och hade problem då dessa herrar är duktiga på just detta. Valet var att kliva på och riskera att bli bortspelat högre upp i planen och eventuellt släppa in fler baklängesmål eller fortsätta med tätt försvar och kontra.
Vi valde det senare och med 30 sekunder kvar hade vi inte bara kvitterat utan även fått mentala övertaget och hade i oss att avgöra detta på sista halvminuten.
I ett lyckat presspel får vi bollen till spelaren som slagit mest uppspel över sargen och stressad som han var slänger han iväg en tåfjutt med fel fot som seglar in i bakom Bissmålvakten och då återstår det 4 sekunder. Snacka om marginaler på sin sida.
En version som smakar lika bitter som den låter och hur man än gör kommer den bortförklaras som ett uttalande av en dålig förlorare så därför väljer jag att publicera en annan version också.
Version VSK: Vagnhärad hade utan egentligen förta sig lyckats ta sig till final, om detta berodde på det egna laget eller motståndet låter jag Vagnhärad själva uttala sig om. Väl i final hade de större bollinnehavet och vid flera tillfällen skapade de riktigt farliga chanser och en och annan helchans som skulle varit mål.
Ständigt skottfarliga backar i Edis och Damir samt lika skottfarlige lillebror Funes hotade varje gång de laddade för skott. Det fanns inslag av både brillians och hybris i spelet samt ett stort målvaktsspel som räddade laget från baklängesmål.
Vid Bissarnas kvittering är laget skakat, men låter bollen gå i backlinjen för att fördriva tiden. Vid rätt ögonblick öppnar sig läget för Haris Biljelonja att med en lobb överraska hela det blåröda försvaret och vinna finalen för sina kamrater.
Vilken version ni än väljer så skall vi vara medvetna om marginalerna och hur liten gränsen är mellan att lyckas och misslyckas. För vår del blev det en flopp, men att få stämpeln misslyckande eller skandal är rätt tufft efter att förlorat på det sättet i en finalmatch mot ett bra motstånd. Särskilt i en match som om vi vunnit skapat rubriken "Allt är som det skall, Bissarna vann.".
Betyg: Icke godkänt
Ödmjukt firande
Det gnyddes lite i korridorer och Bissleden om sättet VSK valde att uttrycka sin glädje. Visst kan man tycka att det fanns inslag som absolut inte har med glädje att göra, men att påpeka detta då skulle återigen lukta dålig förlorare.
Jag kunde dock inte låta bli att känna en viss glädje över att om vi blev tvungna att förlora så gjorde vi det mot ett bra lag. Dessutom ett lag som till stor del bestod av Bissrejects som efter att varit spridda i föreningar har samlats under socialfenomenet Ulf Petterssons paraply.
En del av det ibland överdrivna segerfirandet stod nog i en slags revanschkänsla och att som underdogs få tvåla till storebror i sin egen turnering i sin egen hemmaborg är nog en överväldigande känsla.
Att dessutom se Damir, Angelo, Armend, Taher, Haris, Bosco, Edis, Abbe, Mauri fira känns ju som en halv Bissvinst i alla fall.
Betyg: Godkänt
Hjärtliga gratulationer till vinnarna!
Niklas Hjelm
Tränare Nyköpings BIS
PS. Om ni tycker att jag vid vissa delar av texten varit lite väl sarkastisk eller färgad i min syn vill jag påminna dig som läsare om att jag är tränare för Biss och detta är en hemsida skapad och drivs av Biss. Vill du tycka eller tänka något annat så är det upp till dig.
|
